I söndags var det dags för utställning igen. Denna gång lite mer på hemmaplan, närmare bestämt Östergötlands Kennelklubbs valputställning i Mjölby Ridhus. Domare var Nicklas Eriksson, ej auktoriserad domare på rasen. Jag ställde alltså mest för att Penny skulle få lite träning. Det måste vara något med just ridhus för nu var hon ännu mer speedad än nere i Åstorp, var "överallt och ingenstans" på samma gång. Trots detta lyckades hon trava (men mestadels skutta) sig till en klassvinst med HP och eftersom hanvalpen inte var där så blev hon därmed även BIR! Det var alltså bara att snällt sitta kvar och vänta till gruppfinalen, där hon om möjligt travade ännu sämre och busade ännu mer. Men det hindrade inte att blev hon placerad 4:a av rätt många valpar. Jag har ju aldrig förstått poängen med eller uppskattat att tävla i just gruppfinaler, så hur det går där spelar absolut ingen roll. Det är rasbedömningen som är det viktigaste! Tog ingen bild på plats, men väl den här när vi kom hem.

Igår fick jag ett mycket ledsamt mail. Choc Ice I Should Be So Lucky, kallad Sandy i sitt nya hem, fick somna in för drygt en månad sen, knappt 5 år gammal. Hela historien runt Sandy är ledsam och hon omplacerades 2 gånger under sitt relativt korta liv. Ett veterinärbesök visade att hon drabbats av "kroniskt deformerande artros i höftled" och antagligen haft mycket ont väldigt länge, en mycket möjlig orsak till hennes inte alltid rastypiska beteende. Stort tack till nya matten Britt Ahlstedt som förutom att ge Sandy ett bra liv under sista året dessutom tog rätt beslut och besparade lilla Sandy ytterligare lidande.

I helgen åkte vi ner till Skåne för att Penny skulle få debutera i utställningsringen. Första stoppet var SSRK Södras utställning i Åstorp där norrmannen Stig-Arne Kjellevold dömde. Penny som inte tränat speciellt mycket var på riktigt bushumör, men jag vill hellre ha en sån hund än en som är rädd och inte vill gå alls. Hon slutade på 4:e plats utan (!) HP med jättefin kritik: "4 månader. Mycket tilltalande modell och helhet med korrekta proportioner. Urvackert huvud. Härlig hals. Lagom vinklad fram och bak. Bra kropp för åldern. Lagom stomme. Kompakta tassar. Glada rörelser. Utmärkt päls. Välvisad."
    För Sheenas del var jag bara ute efter ett Excellent, eftersom hon på förra utställningen för drygt ett år sedan fick sitt första Very Good så ville jag bättre på statistiken lite. Det gick som planerat, dock blev hon inte placerad i konkurrensen. Hennes kritik: "Utmärkt storlek och typ. Feminint välskuret huvud med mjukt uttryck. Bra hals. Lite rak i fronten. Välkroppad. Korrekt överlinje. Normalt vinklad bak. Lagom stomme. Kompakta tassar. Önskar lite friare rörelser och mer samlad i fronten. Utmärkt päls. Härligt temperament. Välvisad."
    När vi var klara där åkte vi vidare ner till Malmö för att övernatta hos en snäll kompis, boende "mitt i smeten". Tack, Linus! Nu har jag sett två och en halv av de första Paranormal Activityfilmerna (somnade till och från under den tredje). Väl på söndag morgon kunde vi ta det rätt så lugnt ut till Nya Malmömässa och Sydskånska Kennelklubbens valputställning. Eftersom bedömningen gick ganska långsamt när vi kom dit och det var en hel del hundar före hann jag träna en del med Penny så att hon i alla fall travade betydligt mer än dagen innan, dock med samma glada svans och översvallande attityd. Domare var Kerstin Henriksson som är auktoriserad på rasen. Penny vann klassen med HP (av 6 st), och skulle därmed tävla mot de två andra klassvinnarna, 6-9 och 9-12 månader - och hon, endast 4 månader och 3 dagar gammal, vann över dem också! I tävlan om BIR fick hon möta hanen Haradwater Dare to Dream som dagen innan vunnit Cert och BIR i Åstorp, och här slutade hon som BIM! Det gjorde inget för jag var väldigt trött och förkyld och ville åka hem.

Sedan två veckor tillbaks finns det en ny medlem i familjen. Det är Claremark Karen Walker, som till vardags kallas Penny. Jag håller på att göra en egen sida till henne samt till Rosie, som snart kommer att flytta hem till oss igen, mer eller mindre för gott den här gången. Sheena och Penny leker flera gånger per dag och verkar trivas jättebra ihop. För lite drygt en vecka sen flyttade vi till samhället Vikingstad utanför Linköping, nu hoppas vi bo kvar här ett tag.

Min älskade Bruno är borta. Han somnade in på Valla Djurklinik i Linköping i lördags vid 14:40. De sista dagarna var han inte riktigt som vanligt och den morgonen hade han så ont att han knappt kunde gå, ville inte ens komma fram och få på sig kopplet. Vintern 2007 fick han diagnosen "lindrigt diskbråck" på Strömsholm och detta har gett sig till känna periodvis och han har då fått vila och smärtlindring. Han har även visat tecken på senilitet. Varje gång han varit som värst har jag känt att det vore bäst att låta honom somna in, men blev övertalad att ge det lite tid. Under sina sista 3,5 månader av livet fick han Canidryl 2 gånger om dagen. Men nu verkade det som det var dags. Det var så smärtsamt att se honom i det skicket och jag kände att nu får det vara nog. Det sista jag vill är att mina hundar ska må dåligt och ha ont. Nu slipper han det. Vi fick knappt 11 år tillsammans.
    Bruno var minst sagt väldigt speciell. De allra flesta som kom i kontakt med honom gillade honom. Han var väldigt, väldigt snäll. Älskade när folk klappade honom eller gav honom godis, då satt han som klistrad vid en. Han lämnar ett stort tomrum efter sig som ingen annan kan fylla... Jag kommer alltid att älska och sakna honom. Bilderna nedan är från dagen innan han gick bort.

I och med söndagens utställning i Borås är nu utställningsturnén för Rosie över. Resultaten här blev återigen Excellent och oplacerad. Vi har varit på 8 officiella utställningar ihop, hon har fått Excellent varje gång. Tre gånger har hon blivit placerad i konkurrensen, två av dessa med CK. Hon har även fått ett CERT. Sammantaget en OK (men inte mer) turné. Nu har hon återvänt hem till Cannervikens Kennel där hon förhoppningsvis kommer att bli mamma för första gången i höst. Om inget oförutsätt inträffar kommer hon även under nästa år att ha en kull hos mig. Mer om det finns på sidan Valpar.

Återigen mycket att göra på jobbet och ärligt talat försvann lusten helt att göra något hundrelaterat alls efter utställningshelgen Österbybruk/Vallentuna 26-27 maj. Rosie fick dock Excellent båda dagarna, men blev oplacerad. I övrigt inte mycket att kommentera när det gäller dessa utställningar. Helgen efter åkte vi till Norrköping där hon i alla fall fick en placering i klassen, men utan CK. Men efter sju sorger och åtta bedrövelser kom då äntligen en härlig händelse att kunna skriva om.
    I helgen som var åkte vi till Småland med SSRK:s Grännautställning i sikte. Tack snälla Johan för en trevlig helg och att vi fick bo hos dig! :) Domare för dagen var Sara Nordin, som jag vet har gillat Rosies mamma så då finns ju alltid en chans att personen ifråga även gillar dottern (med tanke på hur lika de är). Rosie var på strålande humör och travade glatt till sig en klassvinst med CK! Därmed visste jag att hon hade chans på cert, men sånt vågar man ju ändå inte riktigt hoppas på. Till mångas stora glädje slutade hon som BT-3 efter två champions - och CERTET var därmed vårt!! Vilken känsla, helt ofattbart! Tack till alla som grattat på plats och på Facebook! Detta betyder även att Bruno nu har lämnat två döttrar som vunnit cert på utställning, härlig reklam för vår gamle älskade gubbe. ;)

På grund av hög arbetsbelastning på jobbet så har denna uppdatering dröjt tills nu. I lördags var vi på SSRK Östras utställning på Ulriksdals Slott - årets första utomhusutställning (för vår del). Återigen finsk domare, denna gång i form av spanielspecialisten Marjo Jaakkola. Tältet delades med Arne och Alex (Allert's Evening Express) och Sophie, Carin och Kotten (Elmers Goldmine Your My Angel). Alex är ju ett av mina (numera ytterst få) trimobjekt och den här dagen fick han sitt tredje raka CK på samma trimning! Till Sophie och Carins stora glädje fick Kotten äntligen Excellent och klassplacering. Blev riktigt glad för deras skull, som de har kämpat! Själv var jag jäkligt trött och missnöjd med badet av Rosie, pälsen blev inte alls bra. Dessutom vägrade hon bajsa på hela förmiddagen och det känns ju alltid vanskligt att gå in med en hund i ringen under de förutsättningarna. Rosie skötte sig däremot alldeles utmärkt som vanligt och höll sig kvar bland de 4 som skulle placeras. Hon blev trea - och fick mycket glädjande även hon ett CK! Kändes bra att få ett kvitto på allt jobb jag har lagt ner. Det blev inga bilder tagna tyvärr, men här kommer istället en bild tagen inför förra utställningen - samt ett videoklipp!

I söndags var vi för första gången på länge på Wästmanlands läns kennelklubbs utställning i Rocklundahallen, Västerås (vår gamla hemstad). Domare var Hannele Jokisilta från Finland. Det blev repris från förra utställningen; Rosie fick Excellent men blev oplacerad. Däremot inbillar jag mig att hon var i betydligt bättre kondition nu efter våra flertalet cykelturer per vecka (baserat på Fru S:s recept). Vi ger inte upp utan fortsätter på samma spår och försöker härnäst mer eller mindre på hemmaplan; SSRK Östras utställning på Ulriksdals slott om knappt 2 veckor.

Vår officiella debut avklarad. SSRK Gävleborgs utställning i Högbo bjöd på spanielspecialisten Annika Ulltveit-Moe som domare. Inget höjdarresultat, men Excellent och oplacerad är ju inte så dåligt egentligen. Det märks att vi inte kunnat motionera i den utsträckning som var tänkt. Dagens kritik ”Huvud med bra längd och härlig könsprägel. Kunde ha lite längre bröstben. Bra hals och rygglinje. Lite lång i länden. Mycket bra, välskött päls. Välmusklat lår. Bra svans. Kunde vara lite bättre i överlinjen i rörelse.” Hatar att vara sjuk! Tack till Annika Varbäck för trevligt resesällskap och de goda bullarna! :)

Idag var vi på vår andra inofficiella utställning. Denna gång på lite bekvämare avstånd, närmare bestämt Sollentuna Rackethall (1,5 mil bort). Domare för dagen, Tina Cederstrand, var ej auktoriserad på rasen, men vad gör det när personen ifråga ändå är trevlig och bra med hundarna? ;) Rosie började med att vinna öppen klassen (3 st) med HP, blev sedan Bästa Tik av 7 (?), Bäst i Rasen, vann glädjande nog även gruppfinalen och slutade som 4 i BIS-et! Tack till bl.a. Stina och Annika för trevligt sällskap under dagen och för de fina bilderna.
    Härnäst väntar SSRK Gävleborgs utställning i Högbo till helgen...

Första inofficiella utställningen avklarad. Vi åkte ner till Sätila i helgen och ställde "Miss Bootcamp Project" för auktoriserade domaren Rune Brunberg Johansen. Indelningen var valp, vuxen och veteran, vilket innebar att Rosie tävlade mot 5-6 andra tikar i olika åldrar. Hon skötte sig bra på bordet och sprang ok. Inser att jag måste tänka om eftersom den här hunden alltid går i samma takt som jag själv, vilket betyder att jag själv måste springa för att få upp henne i fart. Först stod vi som trea men så lyckades vi springa upp oss till en andraplats med HP (man vill ju komma så bra till som möjligt när man väl står där).