Joey kom från Kylies andra kull och var med mig på jobbet i princip varje dag. Precis som sin övriga familj hade han en härlig personlighet och älskade att mysa. Att apportera och bära var något han tidigt visade stor lust för och blev något av en kändis bland pendlarna Västerås-Stockholm då han varje dag tidningen hemifrån, till jobbet och sedan hem igen! Han hade en naturlig passion för vatten och simmade mer än gärna. Nackdelen med detta var att så fort han var lös och visste att det fanns vatten i närheten, stack han dit i full fart och hoppade i! Detta gjorde att mitt intresse att jobba med cockern på det sätt de var ämnade från början, stötande och apporterande fågelhund, växte mer och mer. Ambitionen var att starta honom på vattenprov, något som jag tror han skulle klarat galant, men av någon anledning kom träningen av sig.

Han hade även en lovande utställningskarriär och hade säkert fått nåt CERT eller två om jag inte tappat sugen. Då han dessutom visade sig ha höftledsdysplasi och sannolikt även känningar av den, så var avel inte längre att tänka på. Efter ett par år kände jag att han nog skulle må bäst av att bo hos någon annan och då hade jag en sån tur att min bekant Helenas mamma ville ha honom. Tyvärr fick han blåsljud på hjärtat vilket förvärrades med hjärtsvikt och leverförändringar som följd och endast 8 år gammal fick han somna in.